Fattar inte vad det är för störning jag har, där nånstans innanför skallbenet. Jag känner sån lust att bara kasta ut mig hela mitt liv här. Bara skrika ut varenda minut från den tid jag hunnit leva. Egentligen har det inte hänt nåt, faktum är att jag mår bättre nu än jag tror att jag nånsin gjort tidigare. Kanske är det just det.. att jag inte är van vid att allt är så bra. Jag har min drömkamera, ska gå en fantastisk gymnasieutbildning, jag har underbara vänner som aldrig någonsin sviker mig, jag har haft en görbra sommar med massa sol, släktträffar, resor och vänner. Jag har fått vara på min favoritplats, Ägnö. Jag har fått nya vänner och träffat gamla.

Jo, nu kom jag på det. PMS.