Ovissheten är värst

Skrivet: 2012-12-06 | 15:53:00

-Gårdagens KAOS:
När jag somnade dagen innan kaoset hörde jag hur fönstrerna mullrade, tänkte inte mer på det och somnade sött. 
Men så när jag vaknar och tittar ut så ser jag snö överallt. Det var inte så att de inte var snö dan innan, det bara bara liiite mer nu.. Gick ner och får höra av pappa att det inte är säkert att det kommer någon buss idag för till och med på Arlanda är det kaos då inga plan kan lyfta eller landa, och då är det allvarlig. Men jag hade tur, det kom en buss med en gång, även om bussen gick i snigelfart så kom vi ju faktiskt framåt. Det gik på en mamma med sina två barn i en vagn. De var helt dränkta i snön! 
Bussen kom bara en kvart försent till Huddinge. Och som alla redan vet vid det här laget så gick pendeltågen så oregelbundet så spelar roll vilken tid bussen kom liksom. När jag kom in på perrongen stod Lina i min klass där, hon hade väntat ett tag på ett tåg... Det stod 5 minuter på tavlan. Som sen ändrades till 8 min, 12 min, 15 minuter osv tills tåget äntligen kom. Från Huddinge till Tumba gick det faktiskt ganska smidigt! Vi skulle börja halv 9 (engelska prov i 3 timmar) men sen fick vi sms om att provet skjutits fram till 9. Tur det, för det var många som kom långt efter halv! 
Provet gick väl helt okej, läs och hörförståelse. Kunde ha gått bättre! 
På lunchen sen så får vi reda på att vi inte kommer ha någon utställning, eftersom det ändå inte kommer komma någon pga av snön. Vi kunde lika gärna åka hem... Men nej nej, först skulle vi samlas i klassrummet. Efter vår lilla samling så kom jag att tänka på att vi kunde fota i studion ett tag, det gjorde vi också, fram till klockan 3 ungefär. Då smsade jag mamma och pappa och frågade om dom kunde hämta mig eftersom tågen inte gick. Mamma hade bilen, slutade 4 och skulle sen till läkaren så halv 6 kunde hon vara vid skolan. Så vi lekte i photoshop i några timmar.
Halv 6 ringde hon och sa att hon åkta några hundra meter på en timme... Så jag och Karro (som inte kunde komma hem utan pendeltåg) skulle åka buss till Hallunda. I ca 25 minuter står vi och väntar på bussen. Sen kommer en busschaufför och säger att det inte går en enda buss dit vi skulle. Jahapp vad gör vi då då? 
Tur som vi har så kommer det faktiskt ett pendeltåg just då! Så vi kutar ner på perrongen och hinner med det. Karro åker vidare och jag hoppar av i Huddinge. En enda av mina bussar gick... EN! Och jag hade 3% kvar på mobilen. Vad hade jag gjort om inte nån av mina bussar gick och om mobilen dog? Halv 7 kom jag till Huddinge, innan 8 kom jag hem... Inga tider stod när bussen möjligtvis skulle komma. Så jag satt där på bänken, räknade bilar, och ställde in mig på att jag skulle sitta där ett tag och ställde in mig på att möjligtvis frysa ihjäl. Lyckan när bussen som skulle ta mig hem var total! 
 
Modell: Karolin Knutsson
Fotograf: Josefine Hellgren



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: