Har ni hört uttrycket "tiden läker alla sår"? Ja. Såklart ni har. Tiden läkte även mitt sår på armen jag fick av rånaren i Thailand. Märket från väskan som drogs av mig. Jag läker väl inombords någongång också, men jag tänker ofta på händelsen. Fucked up. Förstår fortfarande inte att det hänt mig. 

Bilden tog jag inne på toaletten i källaren. Hängde upp e svart filt bara och körde på badrumslampan. Så här ser mina armar ut om man tar fram allt. Alla prickar, alla "fel". På mig är det inte fel, mina leverfläckar är en del av mig och är något jag stolt kommer att bära tills den dagen jag dör. Jag vet att många tycker att det är fult. Då får de tycka det...

Jo förresten! På min datorskärm ser bilden inte alls ut som på min mobil samt som i photoshop. Det är fel på min skärm och det vet jag. Om bilden ser väääldigt svart ut så kolla på mobilen. Det ser bättre ut där då! 

 

Ikväll har jag varit så jävla förbannad på allt. Sune jamar hela jävla tiden men om jag släpper ut honom väcker han pappa för tidigt på morgonen, om kattluckan är olåst så hittar vi ruttna möss eller fåglar gömda någonstans alternativt att det sitter en mus i en av skåpen i köket. Porträtten idag tog aslång tid, redigeringen tog aslång tid (till 2 på natten!!). Inget blir som jag vill. Det vart inte alls som jag såg framför mig. Jag hade ingen som helst fantasi idag och ville bara slå på teven och glömma det här idiotiska projektet. Jag har bara lampor att hålla mig efter och det är inte världens lättaste ska ni veta. Mörkt är det ute också. Missade ljuset idag igen, jävla klant. JAG ORKAR INTE!