Älskar att sitta vid datorn i mörkret. Älskar att locka håret och se ut som en liten trollunge. Detta är ju då alltså jag i ett nötskal. Helt amazing, fantastiskt och fabulöst. 

 

Jag veet att det händer för mycket i den här bilden. Jag har försökt att få era ögon att dras till mig och inte runt på allt annat. Jag står för långt ner i bild också men utan stativ så får det bli som det blir. Ville ju så himla gärna få med solen också! 

Jag stod och väntade på bussen, såg att det var så himla fint ljus och såg muren på andra sidan vägen. Bussen skulle inte komma förrän om 6 minuter. Så jag ställde kameran där. Hade självutlösaren på som tog 9 bilder. Ser hur bussen kommer och inser att jag aldrig hinner. Får sedan vänta en halvtimme. Superduperstandard mig. Tidsoptimist heter jag i mellannamn.