Det här är Steffie. Hon och jag är lika gamla. De enda 94orna i klassen. Resten är äldre (verkar dock yngre). Vissa pratar extremmycket om typ spel och lägger kvinnoförnedrande kommentarer hela tiden. Andra är extremtysta och vill helst inte vara där alls. Sen finns de de i klassen som har extremåsikter några åt höger och andra åt vänster. Nej vi borde inte utrota alla vargar i Sverige för att de dödar får. Nej alla invandrare borde inte skickas ur Sverige (och ursäkta men hälften av klassen är från massvis med olika delar av världen!!!!). Nej alla kan inte få lika lön. Det fungerar inte så! Hur många tror du vill bli läkare om de tjänar lika mycket med någon som inte ens har gymnasieutbildning? Detta är utmattande. Och jag blir trött. Trött i skallen. Och för er som undrar så är jag en sån jobbig jävel som är väldigt mycket i mitten politiskt. 

Men så en dag träffade jag Steffie, gravid, jämngammal och så himla snäll. (Edit: hon har nu en jättefin son som heter Liam!). Lätt att prata med och så färgläggde hon så fint på bildlektionen åt sin snart kommande lilla bebis som hon kommer sätta upp på väggarna. Hon gjorde att jag orkade stå ut med resterande i klassen. Tack Steffie!