Ni vet den tiden på våren då det inte är några färger än? När allt är mest brunt men ändå så mysigt och lugnande? När solens värmande famn får alla att stanna upp en stund och bara njuta. När man äntligen för första gången på året kan göra ett par blå byxor av himlens tyg och inte bara gråa mjukisar. När julgranen fortfarande ligger utanför bakdörren och mjuka madrasser väntar innanför husets vägger på att få pryda utemöblerna som lurar inne i garaget. När man får den där första känslan av att man vill vara utomhus. När man blir helt till sig av lite fågelkvitter. När man börjar känna dofter igen, lite fukt men ändå torr mark. När man ser knopparna och vet att de vilken dag som helst kommer att explodera. 

Den tiden är nu.