Nu för tiden har jag egen dator, eget skrivbord, inte egen stol för jag snodde syrrans snurrstol i vitt. Men när jag levde mitt liv i vårat arbetsrum fick vi lägga in en hård plastmatta. Den sprack lite. Och lite till. Små sprickor överallt. Som miljarder stenskot på en bilruta. Sprickorna är permanenta och det blir nog inte fler, ingen använder datorn på nedervåningen längre. Det var mitt andra rum och nu är dörren jämnt stängd. Varför vi inte tagit tag och gjort nåt annat av det? Äsch, vi sopar det under mattan bara genom att stänga dörren och aldrig öppna den. Simpelt.