Nu va det gjort. Jag har begravt Mira, min älskade lilla kanin. Jag kommer inte skriva nåt långt inlägg om henne, inte nu i alla fall. Då kommer jag bara börja gråta igen. Ååh, Mira :(

Det va riktigt tufft alltså, och det kändes som att gräva min egen grav där jag stod under busken med dom röda löven. Ingen bra låda hittade jag heller. Men tillslut så gick det. Och det va dags att säga hej då en sista gång.

Ånej, nu börjar det igen!

Måste sluta. Det här går inte.