Mycket ska man behöva gå igenom för att kallas min bästa vän. Fredde och jag har gått egenom mycket. Han har sett mina absolut bästa sidor och mina absolut värsta. Egentligen är det ett under att vi ens pratar idag. Men vi kunde bara inte vara ifrån varandra. Bandet mellan oss är på tok för starkt för det. Är han lycklig så är jag lycklig, är han ledsen så är jag ledsen. Han lyssnar alltid, är alltid ärlig, får mig att skratta, han är bäst på att kramas, ska alltid skoja och fjanta sig och är hur snäll som helst.

Han är oslagbart bäst!