Arbetshelg dag 1

Skrivet: 2012-05-23 | 23:48:05

-Dagen började med att jag vaknade hemma hos Katarina. Käkade frukost och åkte till Trinntorp en timme för tidigt så vi vi åkte tillbaka igen. Den timmen var obeskrivligt lång. Jag satt vid köksbordet och stirrade mot klockan som om jag kunde vrida fram den med nån superhjältekraft.
Vid Trinntorp möttes jag av Tilde, Sofia och Erik som väntat där jättelänge. Emil var sen och när han väl kom med båten så var den fylld med massa matkassar och annat. Jag och Tilde åkte först för att packa upp grejjerna medan Emil åkte tillbaka för att hämta resten.

-Lägerplatsen var full med löv, grenar, kvistar och barr i ton. Disk(tork)stället var trasigt och taket som lutade ner över stugan hölls uppe av tallgrenar. Men det var mitt Ägnö ändå. Min favoritplats på jorden.


-När alla var på plats började vi kratta bort allt som låg på marken. Efter att vi gjort en hel del kommer Diana och säger att det inte alls är krattat... Bara att börja om helt enkelt.
Emil körde skottkärran men tröttnade ganska snabbt och hittade en gigantisk "påse" som han hällde löven i. Där skulle självklart Peters barn Loa och Elska bada. Jag älskar barn och deras skruvade idéer! Självklart skulle cyklopet på också...

-Efter lunch var det fika. Kakor saft och bullar. Några snodde muffins också. Dom små rackarna! Det var värsta Ägnö-stämningen på ön. Och jag var lycklig och glad!.....

-Inne i stugan finns det 9 sängar. 3 uppåt och 3 i sidled. Jag valde ena uppe i hörnet av någon dum anledning. När jag klättrade upp i sängen så ligger en DÖD fågel PRECIS där jag hade tänkt att ha min huvudkudde. Jag bara stod och stirrade. Minns inte ens vad jag sa, men gick sakta ner och bad Emil ta bort den. Jag vägrade sova där... fast sen blev du ju så ändå... Det fanns ju filtar som man kunde lägga över "dödsplatsen".

Den andra fågeln hittades någon annanstans....
-På kvällen käkade vi först mat och sen satt vi halva natten och försökte klura ut om en tändsticksask var öppen eller stängd. På riktigt alltså...

-Rolig händelse: Några sjöscouter kom in i handfatet (våran vik). Deras scoutledare eller vad man ska kalla honom kom helt random in på lägerområdet medan vi stod där och krattade. Kikade runt lite och frågade vilka vi var och vad vi gjorde och gick sen därifrån. "okeeeeeeej?" tänkte vi.

Under middagen kom det och knackade på dörren. Alla blev skitförvånade. Det var tre "scout"-tonårstjejer som tydligen inte vågade utföra sina behov ute i skogen utan frågade lite glatt om dom kunde få låna vårat dass. Visst, dom var tre pers, men om dom skulle få så skulle alla andra få, och då skulle det vara kö där om några minuter. Dessutom skulle nån av oss få bära ut tunnorna som dom fyllt. Nej tack!!

Efter middagen drog vi ut med krattorna igen. Emil hade med sig sin stereo och vi höll humöret uppe med gamla låtar och vi sjöng högt och tydligt.
Så vid kvart i 10 på kvällen kommer den såkallade scoutledaren och vill att vi ska sänka för tydligen så finns det en "scoutlag" eller vad han nu sa, att det ska vara tyst klockan 10.
Nu är det ju såhär; Vi äger den platsen och gör vad vi vill, det finns inga grannar vi kan störa, utan det är våran mark, och dom låg även på våran mark. Desutom finns det fan ingen "lag" på det. Vilken jävla bullshit! Han gick och pratade med Emil som praktiskt taget vet allt vad som gäller eftersom han är uppväxt på ön.
Han fick frågor om vad han hette, kommentarer om att han "minsann skulle kolla upp det här" och gick och rotade bland våra grejjer. Jag menar... KOM IGEN!

När klockan var typ halv 11 kommer tre grabbar och ska kolla vad det är som låter. (Vi har ett elverk bakom ett av förråden). Dom verkade sjukt speedade och gick förbi oss medan dom gissade ivrigt vad det kunde vara. Gräsklippare kanske?
Emil och scoutledaren hade kommit överens om att dom skulle åka från ön klockan 9. Dom var minst 1,5 timme sena.
Det skulle inte förvåna mig om dom skitungarna gick på dasset ändå också.....
Lustiga små typer.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: