Alltså, visst är det folk som läser min blogg, det kan variera väldigt mycket i antalet, men ändå. Jag vet att många inte kommenterar utan bara är inne och hälsar på, vilket jag tycker är helt okej! Sen ser jag mig som långtifrån en stor bloggare och inte fan känner väl nån igen mig på gatan förrutom mina vänner och bekanta liksom! 

När jag, madde och pappa varit på Gotland på mitt kusinbarns dop så tänkte vi köpa med oss lite mat från Ica Maxi innan vi drog tillbaka till båten. När vi kom till kassan så strulade den, jag tror det var nåt med att inloggningen slutade fungera. Men vi stod där en stund i hopp om att det kanske skulle ordna sig. Tyvärr gjorde det inte det, så tjejen i kassan sa att det kanske var bäst om vi bytte kassa. Pappa blev lite irriterad eftersom vi redan hade lagt upp det vi skulle köpa på bandet. Men skitsamma tänker jag. Det lär ju vara jobbigare för tjejen i kassan än för oss att flytta lite varor. 

Vilket fall som helst så fick vi våran mat, hade trevligt på båten, kom hem, och så några dar senare får jag kommentaren här ovan. Tjejen i kassan kände igen mig och har läst min blogg i ett år och tycker jag är duktig. Waaaaaaahhh!!! 

Jag blev lyrisk! Så roligt! Jag kände typ: "Åh! jag har en bloggläsare!!!" Jag vet ju att jag har fler än en, men jag har aldrig fått grepp om att folk faktiskt går in här. Och tänker jag efter nu så är det en rätt så sjuk tanke att rada upp alla som läser min blogg per dag på ett led. Liksom... va? Läser ni min blogg?? Det är så roligt och så värmande. Jag blir glad för varenda en som läser och kikar på mina bilder. Ni är fan underbara hela bunten. All kärlek till er, och ett tack till Maja som kände igen mig. HIHIHIHI!! Det trodde jag aldrig skulle hända. :D Fick känna mig som en liten storbloggare där för en stund. Det kan jag leva på fett länge!