Klockan 7 ungefär lämnade vi Dalarö för att ta oss mot Möja. Mörkret la sig mer och mer, tillslut var det bara att navigera efter alla fyrar. Fler och fler stjärnor blev synliga på himlen och mitt inatten halvlåg jag där i Kristina och såg upp på den vackraste himmel jag sett. Jag skojar inte nu alltså. Den var helt otrolig! Rätt som det var så sov jag, och vaknade när vi började närma oss. Vi övernattade vid en ö väst om Södermöja på ett ungefär, i en vik där en massa av de tävlande båtarna redan låg. Precis! Det var vad vi skulle göra! Tävla!!