Igår när jag fotade självporträtt i kvällssolen så befann jag mig i en liten "by" som vi i segeltorp kallar "Grisbyn". Husen är nämligen alldeles grisrosa. Jag gick först en promenad genom alla längor av hus. När jag var liten spenderade jag mycket tid på gatorna där. Jag kunde nästan se mig själv och mina barndomskompisar springa omkring där. Göra kojor i buskar, gå omkring som påskkkärringar, samla stenar, ta första selfiesen med usla mobilkameror, leka i vattenspridare och sparka sparkcykel kring hela området. 

När jag gick där stötte jag på hur många katter som helst. Vissa var skygga som tusan, andra kom fram som om de känt mig i hela sitt liv. Jag hann nästan på att missa solen pga de små liven. 

Herregudars, jag kommer bli kattanten om jag lever ensam när jag blir gammal.