Söndag den 24 augusti. Rasmus lämnade Stockholm idag med sin mamma och storebror. Kvar blev jag. Stum. Jag grät lite när jag kom hem, men sen tog tårarna slut. Han kommer inte hem varje vecka och bara tanken på det gör att det skär i hela mig. Jag fattar inte att han ska plugga ett helt år. I Norrland. 

Jag känner mig tom. Vilse. Behovet av hans närhet har aldrig varit större nu när jag vet att jag inte kan träffa honom. 

Men jag stöttar honom. Vill han plugga studiomusik i ett år så är det det han ska göra. Ingen tvekan om saken.