Jag fick en sån sjuk 20-årspresent. Jag fattar det nog fortfarande inte, fastän jag faktiskt sitter vid den just nu. Rasmus är här och hjälper mig. Sune gör så gott han kan med att sprida ut alla plastpåsar över hela golvet. 

Tack Mia!!! Nu kan jag verkligen börja leva igen! (Och jaaa, så klyschigt, men det är verkligen så!). Nu blir det självporträtt, fotojobb och film! Ägnöfilmen kan jag ju fortsätta med nu, kul va? :D