För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade. 

Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det  gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D