Nu har jag lärt snubben att göra en krans av blommor, för det är seriöst det lättaste som finns. Han såg så söt ut i sitt Prins-i-Astrid-Lindgren-sago-hår och kransen. Att han dessutom ställde upp på bild gjorde mig bara mer varm i hjärtat. Jag fick det dessutom megabevisat på hur mycket jag älskar honom, jag vågade ta en av prästkragarna och räknade "älskar, älskar inte" osv. TACK OCH LOV fick jag "älskar". Vi hade ju varit tvugna att göra slut annars. Shit. 

 

Det var förövrigt hyffsat pinsamt att fota självporträtt med grannar överallt.