Jag har fått höra mycket i mitt liv. "Varför har du så tunt hår?" "Men hjälp vad lång du är!" "Haha! långskonk!" "Vilka platta naglar du har" "Du har en knöl på näsan, vet du det?" "Dina ögnfransar är typ... korta." 

Kära vänner. Såhär är jag född. Eller inte direkt såhär... kanske mer lämpligt att säga att det är såhär jag har utvecklats. 

*Jag har tunt hår, absolut, men det finns ingenting jag kan göra åt saken. Förrutom att visa upp att jag inte är perfekt. 

*Jag var lång när jag var liten, många tyckte jag var "för lång". Men jag kunde inte skära av mig benen några cm bara för att göra alla nöjda.

*Jag har inte perfekt rundade naglar, utan dom är nämligen platta. Måste jag tvingas bära lösnaglar resten av livet bara för det?

*Min knöl på näsan är jag sjukt stolt över. Hade jag tagit bort den hade det inte sett ut som jag. Det är en del av mig. 

*Korta ögonfransar vill väl ingen ha? Nej, helst hade jag velat ha långa böjda fina mörka ögonfransar som gör att ögonen bara strålar. Men jag har inte det, och jag tänker inte klistra på lösögonfransar varje dag för det heller. 

*Mina lår går ihop, min mage putar ut, jag har korta ben men lång överkropp. 

När jag var liten brydde jag mig som tusan över hur jag såg ut. Tills jag insåg att jag är jag, och jag tänker aldrig sluta vara det. Alla har sina brister, men det är dom man ska visa! Fan vad tråkigt det hade varit om alla gick runt som Victoria Secret modeller. 

Jag vet att det är väldigt många barn/unga som läser min blogg. Och jag vet att alla har tittat sig i spegeln och varit missnöjd med något. Många kanske har fått elaka kommentarer. Livet blir bättre om man inte skäms för hur man ser ut. Trust me.