Jag kan inte sluta tänka på skolan. Jag känner redan nu att jag inte kommer klara det. Jag kommer falla tillbaka nästan kusligt lätt. Går jag inte på en måndag blir det så att jag inte går resten av veckan. Det ekar i huvudet på mig att jag redan har failat på en kurs för att jag inte varit på en enda lektion, och det va ändå ett estetiskt ämne. Om jag inte går på ett ämne som jag tycker är kul, hur fan ska jag då klara resten?

Kan man få hälp för det här? Jag vill av hela mitt hjärta gå och prata med någon. Psykolog typ. Jag måste få ut allt jag har inom mig, komma fram till saker, inse saker, börja ta ansvar! Men ni fattar inte hur rädd jag är...

Jag har alltid varit skiträdd för att prata med folk, inte så att jag är blyg och inte i vanliga sammanhang. Nej, utan prata med någon om allvarliga saker, som skolan och mitt liv. Om nån ringer som jag förstår vill prata med mig om något jag är rädd för att ta upp så svarar jag inte. Jag låter det bara ringa. Skulle nån "tvinga mig" att prata med nån så sitter jag bara tyst, låter den andra personen prata och tittar mest ner i knät och önskar att jag bara hade styrkan att springa därifrån. Det låter som om jag är jättefeg och värsta blyga människan. Men somsagt, det är bara när jag sitter i ett rum, med en annan person och pratar om något jag inte vill prata om. Men som jag ändå vill prata om...

Fan också!! Jag måste klara det här! Jag måste klara av skolan!! Varför vill ingen hjälpa mig? Eller joo, klart folk vill hjälpa mig. Kanske ska ändra på frågan.. Varför tar jag inte hjälp av nån? Nån som kan och vet vad han/hon gör. Vart hittar man en sån person? Som vill hjälpa mig, lägger nästan sin själ i att hjälpa mig. Vart fan hittar man en bra psykolog???