"Det sista packades ner till långseglingen. Jag hade lagt ner tändstickor och diskborstar och annat smått i min vattentäta påse, och skrivit klart och tydligt "den här påsen ska med Midnight till Sandhamn". Iiinga konstigheter. På morgonen bestämdes det att vi inte skulle åka till Älgö i år. Kiosken där rånar våra barn på pengar, och det är så inte okej någonstans. De vet att vi kommer och höjer priserna rejält. Vi lurade alla att det var för att de inte lyssnade på oss. Och att det inte skulle bli någon kiosk alls. Men vad de inte visste var att en ny kiosk istället byggdes upp: Korptjorren. För ja, först var det tänkt att vi skulle ha den på Korpmaren, om det nu var lilla eller stora korpmaren minns jag inte. Men inte då. Från ingenstans så ska den vara på andra sidan Grisselholmen. Och vi som kämpat oss så långt i så lite vind. Men men, nybörjarna skulle inte kunna komma så långt så det var bara att segla några millimeter i taget tills vi kom till nordöstra sidan av Grisselholmen. Där fanns en vass där vi skulle lägga till. Alla fick upp centerbord och roder i tid och paddlade sedan in i vassen för att slutligen dra upp båtarna. Inget kaos! Wohoooo!! Lyckan var total! Oj vad jag överdrev nu... men ni fattar vad jag menar! När allt går som man vill så blir man glad, och lite stolt. Stackarna vadade igenom vattnet, vissa ville inte gå via vassen. Jaja, jag slapp bli dyngsur! 

Och så kom värmen. Jag hade bara tjocka kläder på mig. Inte ens ett linne under tjocktröjan. Fy så hemskt det var. Och trött var jag också. Och irriterad. Inga barn fick veta om kiosken, så jag sa att de inte fick gå in i skogen. Jag hade bara fått höra "säg åt dom att inte gå åt vänster". Vänster!? Vad är vänster liksom? Du får väl säga väst eller öst eller vad som helst. Men tittar jag åt norr så är vänster åt väst. Men tittar jag åt söder så är ju vänster mot öst. Exposion i min hjärna. Halt på bergen var det också. Så efter sockerchockslunchen pallade jag inte mer. Jag hade tårar i halsen. Matilda låg och sov. Barnen klagade och sprang fel i skogen och höll på att upptäcka kiosken. Och så fick jag inte på mig den där jäkla stöveln. Så jag gick barfota på alla kottar och barr genom skogen med alla mina barn i släptåg. NU ska vi gå. Inte sen! Struntar i om ni också är barfota. Jag vill komma iväg till Sandhamn så fort som möjligt! Lyckligtvis hade alla sina plånböcker med sig. Börjar undra om de inte redan visste att vi skulle till en ny kiosk? Dom fick sitt godis (rejäla påsar också!) av Elisabeth med golvmopp på huvet och av Emil. Det gjorde mig på mycket bättre humör. De hade gjort de riktigt fint. Och jag var glad att de fick mer för pengarna än vad de skulle ha fått på Älgö. 

Helikopteruppvisning. Hmm.. nu kommer vi ännu senare till Sandhamn! Det var en god tanke, men barnen förstod ingenting. Jag försökte förklara vad som pågick. Jag har ju varit med om en övning själv. Dom bah: "mhmm" "jahaa". Haha, jag gjorde mitt bästa! :)

Så åkte vi äntligen iväg!! Med hjälp av gårdagens navigering och DTF-triangeln räknade var och en av båtarna ut när vi skulle vara framme. Så kul. De fick bara fika när de passerat flingan. Och på tal om flingan! Thank god att dom följde med! För det första för att jag och Matilda inte hade pallat ensamma och för det andra för att dom är sjukt härliga båda två. Bra sällskap helt enkelt! Innan de var läggdags hann vi med att ta spökbilder, flingan åkte till ägnö då någon hade lagt min vattentäta påsen med den överdrivet tydliga texten på någon helt annanstans för att hämta alla grejer som låg i den (de hann bara åka några meter utanför udden innan de kom tillbaka och sa: "Jossan, påriktigt, du måste följa med och se det här... jag följde med, fick se den vackraste himlen i världshistorien, fick några bilder, åkte in igen och såg på med flingan åkte iväg igen). Barnen badade. Vi fick våran middag. Allas segel var perfekt beslagna. Vi gjorde en brasa med kvistar och ficklampor då det var eldningsförbud. Alla roade sig själva och de blev mer och mer till en grupp. Ingen av oss ville lägga sig i och störa. Det vore bara sjukt onödigt.
Jag somnade relativt tidigt. Men när jag vaknade igen så frös jag, inte så konstigt, jag låg längst ut! Vaknade på morgonen av att det var jätteljust. Vill. Inte. Gå. Upp! Vi skulle göra frukost. Lite sådär småsandigt överallt, men det hör till.Medans Matilda höll sitt teoripass om väder (överlycklig över att jag slapp det!) så låg jag och pratade med Jonte. Tillsist ville jag stötta Matilda i hennes teoripass, så vi gick dit. 

Innan vi åkte hem tänkte vi "funktionärer" bada (jag är funktionär på ägnö.. kommer jag någonsin att inse att det äntligen är på riktigt??). Jag vann över Matilda på stå på händer tävling. Ingen slår mig. Alltså, så är det bara. Du kan försöka, men du kan inte lyckas! Sen ville tråkmånsarna Douglas och Jonathan gå upp. Dom stod vid flingan och tittade på oss med sina handdukar runt sig. Sen fick jag också nog. Matilda badade dock lääänge till! 

Dimman hade kommit och gått under hela förmiddagen och det sista vi ville var att någon av våra båtar skulle försvinna i dimman. Men sen kom Midnight och hämtade våra väskor, strax därefter lättade dimman så pass mycket att vi vågade åka tillbaka till Ägnö igen. Så vi begav oss hemåt. Hemma fick de små liven info om droger, alkohol och tobak på pass 4, sen snodde vi barnen för att dom skulle hjälpa oss med all packning och disk från sandhamn innan de fick kvällsfika. Inga konstigheter.

Läget just nu... det regnar. En del... ganska mycket tillochmed. Knoparna pluggar förfullt, de ska ta förarintyg imorgon. Och stackars båtförarna har precis åkt iväg i mörkret för att hålla koll på F2:ornas nattnavigering. Imorgon får vi träffa dom igen, då är alla tillbaka på lägret igen. Fulländade."

(Och det här kan nog ha blivit det längsta inlägget i den här bloggens historia...)