Anna
Skrivet: 2015-04-27 | 16:31:00
Grannen. Bästa vännen. Barndomsvännen. Flickan med änglahåret. Och även kallad: Anna
Oj vad det kliade i fingrarna igår. Jag kände att jag måste ut och fota någon. På momangen. Skrev ett meddelande till Anna och frågade om hon var hemma. Det var hon absolut. Ville hon möjligtvis stå modell lite? Ja, ni ser ju själva vad svaret blev.
Hur vacker är hon inte????
Jag fotar gärna folk för att lära mig själv. Det var så nyttigt att fota Anna. Bara en sån sak som att hennes ögon blev mindre blåa beroende på hur solen kom in i bilden och mer blåa om den kom in på ett annat sätt. Otroligt lärorikt!
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Snapshots of Malin Sahlén
Skrivet: 2015-04-21 | 23:25:00
Underbara Malin!
Snyggingen i en överbelyst källare. Malin behövde en ny header. Så vi tog några bilder och hon valde tillslut en.
Nånting hände med dessa bilder, de blev lite suddiga, så jäkla irriterande! Iaf den sista. Eller är det kvalitén? Det är nånting där som stör mig. Men annars gillar jag dom!
Oh well. Vi hade kul medan vi gjorde det. Världens enklaste ljussättning, vanliga spotlights med den transparenta delen av reflexskärmen jag har (5 i 1 reflexskärm) hängande under lamporna i en bh... (malin är lika kreativ och finurlig som jag, älskart!)
Och snapshots vet jag inte om det är det bästa ordet. Men det är ett rätt så frääänt ord va?
Shnapshåtts.
Kommentarer (2)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Projekt självporträtt 29 september- 5 oktober
Skrivet: 2015-04-19 | 21:39:02
-Titel: "Varför använder jag inte mina glasögon mer?" (29e)
Jag ser så galet bra i mina glasögon, ändå använder jag de nästan aldrig. Men oj va skönt det är att se vilken buss som kommer borta i fjärran och vilken tid tåget går. För att inte tala om hur bra de är när jag ska börja övningsköra igen.
-Titel: "I negativt strålkastarljus" (30e)
-Titel: "Låt oktober flyga förbi" (1a)
Oktober, who cares? Bara en grå månad till nästa grå månad. Det är fina löv ute iaf. Men vem orkar gå ut? Inte jag. Nej. Säg till när oktober är slut. Snällt. Tack.
-Titel: "Matad hos mamma" (2a)
-Titel: "Bländad av gyllene timmen" (3e)
-Titel: "Nu får jag raka bort allt" (4e)
Mitt hår är så slitet. Så trassligt. Jag vaknar varge morgon och ser ut såhär. Stora feta gottiga knutar och tussar. Dags att raka bort det....
-Titel: "Kanelbullens daaaag!" (5e)
Oj, andas, lyckoruset tar över. Idag får man äta hur många bullar man viill! Själv tryckte jag i mig en torr bulle (den på bilden) alldeles för fort. Då räddar mjölken mig. Kanelbullar med mjölk. Torra eller inte, passar alltid!!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Trasiga jeans
Skrivet: 2015-04-18 | 14:01:00
Sista ljuset från Gran Canariaresan- Modell: Madeleine Hellgren
Inte var det lätt att med endast en kamera få till hyffsade bilder. Jag hade velat ha en stor vit reflexskärm som gör huden otroligt vacker! Nu hade vi bara de vita väggarna på husen, och de gjorde inte så mycket. Vi försökte iaf! En halvtimme försökte vi, sen var solen totalt borta. Hade så gärna velat köra mer på riktigt! Men nånting blev det åtminstone, och det är jag GLAD över.
Madde har inte sett bilderna än, vi får se vad hon tycker. Kanske ratar bidlerna totalt, vad vet jag, då får jag väl ta bort nåt då. :*
Men visst är hon snygg allihopa? :D My sistaaaaaaaa <3
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Resa |
Sista dygnet i värmen
Skrivet: 2015-04-17 | 09:25:00
Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-27 | 16:31:00
Grannen. Bästa vännen. Barndomsvännen. Flickan med änglahåret. Och även kallad: Anna
Oj vad det kliade i fingrarna igår. Jag kände att jag måste ut och fota någon. På momangen. Skrev ett meddelande till Anna och frågade om hon var hemma. Det var hon absolut. Ville hon möjligtvis stå modell lite? Ja, ni ser ju själva vad svaret blev.
Hur vacker är hon inte????
Jag fotar gärna folk för att lära mig själv. Det var så nyttigt att fota Anna. Bara en sån sak som att hennes ögon blev mindre blåa beroende på hur solen kom in i bilden och mer blåa om den kom in på ett annat sätt. Otroligt lärorikt!
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Snapshots of Malin Sahlén
Skrivet: 2015-04-21 | 23:25:00
Underbara Malin!
Snyggingen i en överbelyst källare. Malin behövde en ny header. Så vi tog några bilder och hon valde tillslut en.
Nånting hände med dessa bilder, de blev lite suddiga, så jäkla irriterande! Iaf den sista. Eller är det kvalitén? Det är nånting där som stör mig. Men annars gillar jag dom!
Oh well. Vi hade kul medan vi gjorde det. Världens enklaste ljussättning, vanliga spotlights med den transparenta delen av reflexskärmen jag har (5 i 1 reflexskärm) hängande under lamporna i en bh... (malin är lika kreativ och finurlig som jag, älskart!)
Och snapshots vet jag inte om det är det bästa ordet. Men det är ett rätt så frääänt ord va?
Shnapshåtts.
Kommentarer (2)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Projekt självporträtt 29 september- 5 oktober
Skrivet: 2015-04-19 | 21:39:02
-Titel: "Varför använder jag inte mina glasögon mer?" (29e)
Jag ser så galet bra i mina glasögon, ändå använder jag de nästan aldrig. Men oj va skönt det är att se vilken buss som kommer borta i fjärran och vilken tid tåget går. För att inte tala om hur bra de är när jag ska börja övningsköra igen.
-Titel: "I negativt strålkastarljus" (30e)
-Titel: "Låt oktober flyga förbi" (1a)
Oktober, who cares? Bara en grå månad till nästa grå månad. Det är fina löv ute iaf. Men vem orkar gå ut? Inte jag. Nej. Säg till när oktober är slut. Snällt. Tack.
-Titel: "Matad hos mamma" (2a)
-Titel: "Bländad av gyllene timmen" (3e)
-Titel: "Nu får jag raka bort allt" (4e)
Mitt hår är så slitet. Så trassligt. Jag vaknar varge morgon och ser ut såhär. Stora feta gottiga knutar och tussar. Dags att raka bort det....
-Titel: "Kanelbullens daaaag!" (5e)
Oj, andas, lyckoruset tar över. Idag får man äta hur många bullar man viill! Själv tryckte jag i mig en torr bulle (den på bilden) alldeles för fort. Då räddar mjölken mig. Kanelbullar med mjölk. Torra eller inte, passar alltid!!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Trasiga jeans
Skrivet: 2015-04-18 | 14:01:00
Sista ljuset från Gran Canariaresan- Modell: Madeleine Hellgren
Inte var det lätt att med endast en kamera få till hyffsade bilder. Jag hade velat ha en stor vit reflexskärm som gör huden otroligt vacker! Nu hade vi bara de vita väggarna på husen, och de gjorde inte så mycket. Vi försökte iaf! En halvtimme försökte vi, sen var solen totalt borta. Hade så gärna velat köra mer på riktigt! Men nånting blev det åtminstone, och det är jag GLAD över.
Madde har inte sett bilderna än, vi får se vad hon tycker. Kanske ratar bidlerna totalt, vad vet jag, då får jag väl ta bort nåt då. :*
Men visst är hon snygg allihopa? :D My sistaaaaaaaa <3
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Resa |
Sista dygnet i värmen
Skrivet: 2015-04-17 | 09:25:00
Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.










Grannen. Bästa vännen. Barndomsvännen. Flickan med änglahåret. Och även kallad: Anna
Oj vad det kliade i fingrarna igår. Jag kände att jag måste ut och fota någon. På momangen. Skrev ett meddelande till Anna och frågade om hon var hemma. Det var hon absolut. Ville hon möjligtvis stå modell lite? Ja, ni ser ju själva vad svaret blev.
Hur vacker är hon inte????
Jag fotar gärna folk för att lära mig själv. Det var så nyttigt att fota Anna. Bara en sån sak som att hennes ögon blev mindre blåa beroende på hur solen kom in i bilden och mer blåa om den kom in på ett annat sätt. Otroligt lärorikt!
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget | Modell & Porträtt |
Snapshots of Malin Sahlén
| Länk till inlägget | Modell & Porträtt |
Snapshots of Malin Sahlén
Skrivet: 2015-04-21 | 23:25:00
Underbara Malin!
Snyggingen i en överbelyst källare. Malin behövde en ny header. Så vi tog några bilder och hon valde tillslut en.
Nånting hände med dessa bilder, de blev lite suddiga, så jäkla irriterande! Iaf den sista. Eller är det kvalitén? Det är nånting där som stör mig. Men annars gillar jag dom!
Oh well. Vi hade kul medan vi gjorde det. Världens enklaste ljussättning, vanliga spotlights med den transparenta delen av reflexskärmen jag har (5 i 1 reflexskärm) hängande under lamporna i en bh... (malin är lika kreativ och finurlig som jag, älskart!)
Och snapshots vet jag inte om det är det bästa ordet. Men det är ett rätt så frääänt ord va?
Shnapshåtts.
Kommentarer (2)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Projekt självporträtt 29 september- 5 oktober
Skrivet: 2015-04-19 | 21:39:02
-Titel: "Varför använder jag inte mina glasögon mer?" (29e)
Jag ser så galet bra i mina glasögon, ändå använder jag de nästan aldrig. Men oj va skönt det är att se vilken buss som kommer borta i fjärran och vilken tid tåget går. För att inte tala om hur bra de är när jag ska börja övningsköra igen.
-Titel: "I negativt strålkastarljus" (30e)
-Titel: "Låt oktober flyga förbi" (1a)
Oktober, who cares? Bara en grå månad till nästa grå månad. Det är fina löv ute iaf. Men vem orkar gå ut? Inte jag. Nej. Säg till när oktober är slut. Snällt. Tack.
-Titel: "Matad hos mamma" (2a)
-Titel: "Bländad av gyllene timmen" (3e)
-Titel: "Nu får jag raka bort allt" (4e)
Mitt hår är så slitet. Så trassligt. Jag vaknar varge morgon och ser ut såhär. Stora feta gottiga knutar och tussar. Dags att raka bort det....
-Titel: "Kanelbullens daaaag!" (5e)
Oj, andas, lyckoruset tar över. Idag får man äta hur många bullar man viill! Själv tryckte jag i mig en torr bulle (den på bilden) alldeles för fort. Då räddar mjölken mig. Kanelbullar med mjölk. Torra eller inte, passar alltid!!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Trasiga jeans
Skrivet: 2015-04-18 | 14:01:00
Sista ljuset från Gran Canariaresan- Modell: Madeleine Hellgren
Inte var det lätt att med endast en kamera få till hyffsade bilder. Jag hade velat ha en stor vit reflexskärm som gör huden otroligt vacker! Nu hade vi bara de vita väggarna på husen, och de gjorde inte så mycket. Vi försökte iaf! En halvtimme försökte vi, sen var solen totalt borta. Hade så gärna velat köra mer på riktigt! Men nånting blev det åtminstone, och det är jag GLAD över.
Madde har inte sett bilderna än, vi får se vad hon tycker. Kanske ratar bidlerna totalt, vad vet jag, då får jag väl ta bort nåt då. :*
Men visst är hon snygg allihopa? :D My sistaaaaaaaa <3
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Resa |
Sista dygnet i värmen
Skrivet: 2015-04-17 | 09:25:00
Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-21 | 23:25:00
Underbara Malin!
Snyggingen i en överbelyst källare. Malin behövde en ny header. Så vi tog några bilder och hon valde tillslut en.
Nånting hände med dessa bilder, de blev lite suddiga, så jäkla irriterande! Iaf den sista. Eller är det kvalitén? Det är nånting där som stör mig. Men annars gillar jag dom!
Oh well. Vi hade kul medan vi gjorde det. Världens enklaste ljussättning, vanliga spotlights med den transparenta delen av reflexskärmen jag har (5 i 1 reflexskärm) hängande under lamporna i en bh... (malin är lika kreativ och finurlig som jag, älskart!)
Och snapshots vet jag inte om det är det bästa ordet. Men det är ett rätt så frääänt ord va?
Shnapshåtts.
Kommentarer (2)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Projekt självporträtt 29 september- 5 oktober
Skrivet: 2015-04-19 | 21:39:02
-Titel: "Varför använder jag inte mina glasögon mer?" (29e)
Jag ser så galet bra i mina glasögon, ändå använder jag de nästan aldrig. Men oj va skönt det är att se vilken buss som kommer borta i fjärran och vilken tid tåget går. För att inte tala om hur bra de är när jag ska börja övningsköra igen.
-Titel: "I negativt strålkastarljus" (30e)
-Titel: "Låt oktober flyga förbi" (1a)
Oktober, who cares? Bara en grå månad till nästa grå månad. Det är fina löv ute iaf. Men vem orkar gå ut? Inte jag. Nej. Säg till när oktober är slut. Snällt. Tack.
-Titel: "Matad hos mamma" (2a)
-Titel: "Bländad av gyllene timmen" (3e)
-Titel: "Nu får jag raka bort allt" (4e)
Mitt hår är så slitet. Så trassligt. Jag vaknar varge morgon och ser ut såhär. Stora feta gottiga knutar och tussar. Dags att raka bort det....
-Titel: "Kanelbullens daaaag!" (5e)
Oj, andas, lyckoruset tar över. Idag får man äta hur många bullar man viill! Själv tryckte jag i mig en torr bulle (den på bilden) alldeles för fort. Då räddar mjölken mig. Kanelbullar med mjölk. Torra eller inte, passar alltid!!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Trasiga jeans
Skrivet: 2015-04-18 | 14:01:00
Sista ljuset från Gran Canariaresan- Modell: Madeleine Hellgren
Inte var det lätt att med endast en kamera få till hyffsade bilder. Jag hade velat ha en stor vit reflexskärm som gör huden otroligt vacker! Nu hade vi bara de vita väggarna på husen, och de gjorde inte så mycket. Vi försökte iaf! En halvtimme försökte vi, sen var solen totalt borta. Hade så gärna velat köra mer på riktigt! Men nånting blev det åtminstone, och det är jag GLAD över.
Madde har inte sett bilderna än, vi får se vad hon tycker. Kanske ratar bidlerna totalt, vad vet jag, då får jag väl ta bort nåt då. :*
Men visst är hon snygg allihopa? :D My sistaaaaaaaa <3
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Resa |
Sista dygnet i värmen
Skrivet: 2015-04-17 | 09:25:00
Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.


Underbara Malin!
Snyggingen i en överbelyst källare. Malin behövde en ny header. Så vi tog några bilder och hon valde tillslut en.
Nånting hände med dessa bilder, de blev lite suddiga, så jäkla irriterande! Iaf den sista. Eller är det kvalitén? Det är nånting där som stör mig. Men annars gillar jag dom!
Oh well. Vi hade kul medan vi gjorde det. Världens enklaste ljussättning, vanliga spotlights med den transparenta delen av reflexskärmen jag har (5 i 1 reflexskärm) hängande under lamporna i en bh... (malin är lika kreativ och finurlig som jag, älskart!)
Nånting hände med dessa bilder, de blev lite suddiga, så jäkla irriterande! Iaf den sista. Eller är det kvalitén? Det är nånting där som stör mig. Men annars gillar jag dom!
Oh well. Vi hade kul medan vi gjorde det. Världens enklaste ljussättning, vanliga spotlights med den transparenta delen av reflexskärmen jag har (5 i 1 reflexskärm) hängande under lamporna i en bh... (malin är lika kreativ och finurlig som jag, älskart!)
Och snapshots vet jag inte om det är det bästa ordet. Men det är ett rätt så frääänt ord va?
Shnapshåtts.
Kommentarer (2)
| Länk till inlägget | Modell & Porträtt |
Projekt självporträtt 29 september- 5 oktober
| Länk till inlägget | Modell & Porträtt |
Projekt självporträtt 29 september- 5 oktober
Skrivet: 2015-04-19 | 21:39:02
-Titel: "Varför använder jag inte mina glasögon mer?" (29e)
Jag ser så galet bra i mina glasögon, ändå använder jag de nästan aldrig. Men oj va skönt det är att se vilken buss som kommer borta i fjärran och vilken tid tåget går. För att inte tala om hur bra de är när jag ska börja övningsköra igen.
-Titel: "I negativt strålkastarljus" (30e)
-Titel: "Låt oktober flyga förbi" (1a)
Oktober, who cares? Bara en grå månad till nästa grå månad. Det är fina löv ute iaf. Men vem orkar gå ut? Inte jag. Nej. Säg till när oktober är slut. Snällt. Tack.
-Titel: "Matad hos mamma" (2a)
-Titel: "Bländad av gyllene timmen" (3e)
-Titel: "Nu får jag raka bort allt" (4e)
Mitt hår är så slitet. Så trassligt. Jag vaknar varge morgon och ser ut såhär. Stora feta gottiga knutar och tussar. Dags att raka bort det....
-Titel: "Kanelbullens daaaag!" (5e)
Oj, andas, lyckoruset tar över. Idag får man äta hur många bullar man viill! Själv tryckte jag i mig en torr bulle (den på bilden) alldeles för fort. Då räddar mjölken mig. Kanelbullar med mjölk. Torra eller inte, passar alltid!!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Trasiga jeans
Skrivet: 2015-04-18 | 14:01:00
Sista ljuset från Gran Canariaresan- Modell: Madeleine Hellgren
Inte var det lätt att med endast en kamera få till hyffsade bilder. Jag hade velat ha en stor vit reflexskärm som gör huden otroligt vacker! Nu hade vi bara de vita väggarna på husen, och de gjorde inte så mycket. Vi försökte iaf! En halvtimme försökte vi, sen var solen totalt borta. Hade så gärna velat köra mer på riktigt! Men nånting blev det åtminstone, och det är jag GLAD över.
Madde har inte sett bilderna än, vi får se vad hon tycker. Kanske ratar bidlerna totalt, vad vet jag, då får jag väl ta bort nåt då. :*
Men visst är hon snygg allihopa? :D My sistaaaaaaaa <3
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Resa |
Sista dygnet i värmen
Skrivet: 2015-04-17 | 09:25:00
Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-19 | 21:39:02
-Titel: "Varför använder jag inte mina glasögon mer?" (29e)
Jag ser så galet bra i mina glasögon, ändå använder jag de nästan aldrig. Men oj va skönt det är att se vilken buss som kommer borta i fjärran och vilken tid tåget går. För att inte tala om hur bra de är när jag ska börja övningsköra igen.
-Titel: "I negativt strålkastarljus" (30e)
-Titel: "Låt oktober flyga förbi" (1a)
Oktober, who cares? Bara en grå månad till nästa grå månad. Det är fina löv ute iaf. Men vem orkar gå ut? Inte jag. Nej. Säg till när oktober är slut. Snällt. Tack.
-Titel: "Matad hos mamma" (2a)
-Titel: "Bländad av gyllene timmen" (3e)
-Titel: "Nu får jag raka bort allt" (4e)
Mitt hår är så slitet. Så trassligt. Jag vaknar varge morgon och ser ut såhär. Stora feta gottiga knutar och tussar. Dags att raka bort det....
-Titel: "Kanelbullens daaaag!" (5e)
Oj, andas, lyckoruset tar över. Idag får man äta hur många bullar man viill! Själv tryckte jag i mig en torr bulle (den på bilden) alldeles för fort. Då räddar mjölken mig. Kanelbullar med mjölk. Torra eller inte, passar alltid!!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Trasiga jeans
Skrivet: 2015-04-18 | 14:01:00
Sista ljuset från Gran Canariaresan- Modell: Madeleine Hellgren
Inte var det lätt att med endast en kamera få till hyffsade bilder. Jag hade velat ha en stor vit reflexskärm som gör huden otroligt vacker! Nu hade vi bara de vita väggarna på husen, och de gjorde inte så mycket. Vi försökte iaf! En halvtimme försökte vi, sen var solen totalt borta. Hade så gärna velat köra mer på riktigt! Men nånting blev det åtminstone, och det är jag GLAD över.
Madde har inte sett bilderna än, vi får se vad hon tycker. Kanske ratar bidlerna totalt, vad vet jag, då får jag väl ta bort nåt då. :*
Men visst är hon snygg allihopa? :D My sistaaaaaaaa <3
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Resa |
Sista dygnet i värmen
Skrivet: 2015-04-17 | 09:25:00
Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.

-Titel: "Varför använder jag inte mina glasögon mer?" (29e)
Jag ser så galet bra i mina glasögon, ändå använder jag de nästan aldrig. Men oj va skönt det är att se vilken buss som kommer borta i fjärran och vilken tid tåget går. För att inte tala om hur bra de är när jag ska börja övningsköra igen.

-Titel: "I negativt strålkastarljus" (30e)

-Titel: "Låt oktober flyga förbi" (1a)
Oktober, who cares? Bara en grå månad till nästa grå månad. Det är fina löv ute iaf. Men vem orkar gå ut? Inte jag. Nej. Säg till när oktober är slut. Snällt. Tack.

-Titel: "Matad hos mamma" (2a)

-Titel: "Bländad av gyllene timmen" (3e)

-Titel: "Nu får jag raka bort allt" (4e)
Mitt hår är så slitet. Så trassligt. Jag vaknar varge morgon och ser ut såhär. Stora feta gottiga knutar och tussar. Dags att raka bort det....

-Titel: "Kanelbullens daaaag!" (5e)
Oj, andas, lyckoruset tar över. Idag får man äta hur många bullar man viill! Själv tryckte jag i mig en torr bulle (den på bilden) alldeles för fort. Då räddar mjölken mig. Kanelbullar med mjölk. Torra eller inte, passar alltid!!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget | Projekt: Självporträtt 365 | Självporträtt |
Trasiga jeans
| Länk till inlägget | Projekt: Självporträtt 365 | Självporträtt |
Trasiga jeans
Skrivet: 2015-04-18 | 14:01:00
Sista ljuset från Gran Canariaresan- Modell: Madeleine Hellgren
Inte var det lätt att med endast en kamera få till hyffsade bilder. Jag hade velat ha en stor vit reflexskärm som gör huden otroligt vacker! Nu hade vi bara de vita väggarna på husen, och de gjorde inte så mycket. Vi försökte iaf! En halvtimme försökte vi, sen var solen totalt borta. Hade så gärna velat köra mer på riktigt! Men nånting blev det åtminstone, och det är jag GLAD över.
Madde har inte sett bilderna än, vi får se vad hon tycker. Kanske ratar bidlerna totalt, vad vet jag, då får jag väl ta bort nåt då. :*
Men visst är hon snygg allihopa? :D My sistaaaaaaaa <3
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Resa |
Sista dygnet i värmen
Skrivet: 2015-04-17 | 09:25:00
Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-18 | 14:01:00
Sista ljuset från Gran Canariaresan- Modell: Madeleine Hellgren
Inte var det lätt att med endast en kamera få till hyffsade bilder. Jag hade velat ha en stor vit reflexskärm som gör huden otroligt vacker! Nu hade vi bara de vita väggarna på husen, och de gjorde inte så mycket. Vi försökte iaf! En halvtimme försökte vi, sen var solen totalt borta. Hade så gärna velat köra mer på riktigt! Men nånting blev det åtminstone, och det är jag GLAD över.
Madde har inte sett bilderna än, vi får se vad hon tycker. Kanske ratar bidlerna totalt, vad vet jag, då får jag väl ta bort nåt då. :*
Men visst är hon snygg allihopa? :D My sistaaaaaaaa <3
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Resa |
Sista dygnet i värmen
Skrivet: 2015-04-17 | 09:25:00
Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.













Sista ljuset från Gran Canariaresan- Modell: Madeleine Hellgren
Inte var det lätt att med endast en kamera få till hyffsade bilder. Jag hade velat ha en stor vit reflexskärm som gör huden otroligt vacker! Nu hade vi bara de vita väggarna på husen, och de gjorde inte så mycket. Vi försökte iaf! En halvtimme försökte vi, sen var solen totalt borta. Hade så gärna velat köra mer på riktigt! Men nånting blev det åtminstone, och det är jag GLAD över.
Madde har inte sett bilderna än, vi får se vad hon tycker. Kanske ratar bidlerna totalt, vad vet jag, då får jag väl ta bort nåt då. :*
Men visst är hon snygg allihopa? :D My sistaaaaaaaa <3
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget | Modell & Porträtt | Resa |
Sista dygnet i värmen
| Länk till inlägget | Modell & Porträtt | Resa |
Sista dygnet i värmen
Skrivet: 2015-04-17 | 09:25:00
Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-17 | 09:25:00
Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.










Hem
Det här kan vara första gången EVER som jag visar upp de sista bilderna från en resa. Jag har alltid bara gett upp. Men den här gången var jag mer sparsam med vad jag fångade med kameran, och då tog det liksom inte över som det har gjort tidigare gånger. Det tar på krafterna att kolla igenom 3000 bilder. Gaah, får panik bara jag tänker på det! Aldrig igen! Sparsamt och med en tanke. Alltid.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget | Resa |
Citatet som vi behöver
| Länk till inlägget | Resa |
Citatet som vi behöver
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-16 | 14:38:00
Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget |
Fototips |
Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.

Fotot är från Linafoto!
Lina har alltid inspirerat mig så otroligt mycket. Hennes blogg är nog den jag kollar in på varje dag. Alla andra bloggar jag följer går jag in på nån gång lite då och då bara. Allt hon gör VÅGAR hon göra. Det verkar liksom inte som att hon är rädd för att det ska bli fel, som citatet säger. Och inte fan har hon misslyckats! Det bara är grymt liksom. För det beundrar jag henne.
Jag är alltid livrädd när jag lägger upp nånting. Tänk om det är fel, tänk om folk hatar det, tänk om det är exakt så som någon annan redan har gjort. Jag fick verkligen sätta mig på prov under självporträttsprojektet.
Men om jag nu tänker så, att typ tänka "hjälp, shit, nej, det blir fel, det var inte bra tror jag", och alla ni andra där ute som också tänker så slutar upp med att vara rädda för sånna skitsaker och bara kör så tror jag att både ni och jag kommer utvecklas i rasande fart! Bli inspirerade, var inte rädda för att försöka likna något, men härma inte rakt av. (*ELLER VÄNTA; JAG KOM PRECIS PÅ EN SAK!!*)
Men våga. Testa. Försök... Det ska jag göra. Nu ska vi våga vara lite uppochnerutanförboxenochbakoch fram i vårt bildspråk framöver så kanske det händer nåt i utvecklingen. För min del står det still och det gillar jag iiiiinte.
Puss. Heeej.
** OMG jag kom precis på en tävling. Jag kommer inte släppa all info nu. Men om ni går in HÄR så kommer ni fatta med en gång. OCH NI KOMMER FÅ SE 5 NYA BILDER FRÅN PROJEKTET!
Ska jag göra det? ÄR DET EN BRA IDÉ? Kommer någon att delta?
Kommentarer (4)
| Länk till inlägget | Fototips | Tankar |
En cykel och en Karolin
| Länk till inlägget | Fototips | Tankar |
En cykel och en Karolin
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-15 | 11:24:00
Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.



Finbesök i Stockholm
För ett tag sen kom Karolin till Stockholm. Det gjorde mig så glad att bara veta att hon var i närheten. Sen att jag aldrig kunde ta mig i kragen och faktiskt komma iväg är en annan femma. Hade velat träffa henne mer än min sega vinterkropp pallade.
Vintern har varit tuff för mig. Och den har satt sina spår. På söndag åker Rasmus till Norrland igen (omg va jag tjatar om det i bloggen, men seriöst, det är mitt största problem i livet). Det gör vilket fall som helst att det blir svårt för mig att komma iväg och tröffa folk. JAG VILL. Men mitt psyke pallar inte. Nu blir det vårigare och vårigare och då kommer jag orka mera. På sommarn kommer jag inte sitta still en sekund, var så säkra! :D
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget | Modell & Porträtt | Vardag |
Hittade och efterlängtade
| Länk till inlägget | Modell & Porträtt | Vardag |
Hittade och efterlängtade
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-14 | 13:12:00
Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Evenemang & Högtider |
Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.









Maddes "före-18-års-festen-fest"
Om ni bara visste vad jag har letat efter dessa bilder! Jag fixade ett litet urval. Mest för att jag inte haft nånting att göra. Rasmus har börjat praktisera som musiklärare på sin gamla skola, så jag hänger själv hemma och försöker hitta nåt att göra. Så kom jag på imorse att vi hittade en extern hårddisk igår och på den fanns en mapp som hette "Josefines minneskortsbilder". Såklart hittade jag massa fint där! Inklusive ett självporträtt faktiskt. Kanoners!
En av bilderna ovan är från ett självporträtt med Madde, samma remsa med bilder. Hon hade klackar och stod på trottoaren och jag barfota nedanför. Då såg man längdskillnaden. Det skiljer ungefär 8 cm mellan oss annars.
Det finns egentligen massa fler bilder att visa, men jag känner att det kunde bli mer rörigt än det redan är nu, eller för många. Jag har svårt att få en snygg jämn röd tråd genom mina bilder i inläggen. Det är något jag får öva på!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget | Evenemang & Högtider | Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
| Länk till inlägget | Evenemang & Högtider | Outfits & Streetstyle |
Nyheter!
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-13 | 19:18:00
Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Diverse |
Modell & Porträtt |
Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.

Fint gäng på deras studentdag!
Nyhet nummer 1: ÄNTLIGEN heter jag GOSSANFOTO.SE. Jag har växt bort från att ha blogg.se bakom mitt bloggnamn. Dock går det lika bra att skriva in gossanfoto.blogg.se fortfarande om det skulle ha blivit någon slags vana. Så himla skönt att ha ett eget domännamn. Det har jag drömt om lääääänge. Grymt. Fett. Jävla ballt så in i nordeeeen!
Nyhet nummer 2: Studenten närmar sig för många och bokningar för studentdagen börjar kommer in. I år kommer jag att ha fler tider än vanligt då jag endast är uppbokad för min syster på hennes skola. Jag kommer att närvara vid Thorén Business school i Stockholm vid deras utspring. Går du där så kontakta mig så ser jag till att lägga din klass på minnet om du vill ha bilder därifrån.
Självklart så kommer jag för 4e året i rad fotografera studentporträtt. Är du intresserad av fina bilder till släkten eller till dig själv eller till ja, vad fasiken som helst så kontakta mig så får du årets prislista.
Kontakt:
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget | Diverse | Modell & Porträtt | Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
| Länk till inlägget | Diverse | Modell & Porträtt | Övrigt |
Projekt självporträtt 22-28 september
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-13 | 13:03:01
-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?
-Titel: "Utan skillnad" (23e)
-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!
-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)
-Titel: "Min ljuskälla" (26e)
-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!
-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget |
Projekt: Självporträtt 365 |
Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.

-Titel: "Att vakna upp som 20 åring" (22a)
HEJ! Under hela 2014 tog jag ett självporträtt varje dag. Jag får nästan tvinga mig till att lägga upp de sista nu, vecka för vecka. Det var så länge sen och jag har så svårt att lägga upp bilder jag inte är nöjd med. Jag gör det ändå. Trycker på knappen. PUBLICERA. Jag kommer bara skriva titlar framöver. Vissa bilder har redan text, så de får vara. Men resten pallar jag inte. Vill bli av med projektet nu. Vill ni ens se resten? Eller är det en onödighet?

-Titel: "Utan skillnad" (23e)

-Titel: "Familjefoto i en utomordentligt fin sjömanshatt" (24e)
Idag har jag varit hos familjen Telin och fotograferat. Det bjöds på många fula miner och skratt, vackra syskonbråk och massa kärlek. Som det ska vara!

-Titel: "Stannar i sängen idag" (25e)

-Titel: "Min ljuskälla" (26e)

-Titel: "Långt ifrån klar" (27e)
Snart är de här!

-Titel: "En sorts huvudvärk" (28e)
Det är många veckor kvar. Många GULDKORN till bilder som jag vill visa. Men också väldigt många blahablaha bilder.
Visa resten JA eller NEJ?
Kommentarer (6)
| Länk till inlägget | Projekt: Självporträtt 365 | Självporträtt |
Negativ attityd
| Länk till inlägget | Projekt: Självporträtt 365 | Självporträtt |
Negativ attityd
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-12 | 13:11:48

Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis. Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget |
Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.


Funkar detta?
Systern min är rolig att fota. Vi körde lite photoshoot på Gran Canaria sista dagen. Hittade dessa två bilder i högen som jag bara hade kört wild and crazy på. Negativ effekt som jag bannar mig över att jag inte minns hur jag gjorde. Vill göra nåt liknande igen fast på ett litet annat vis.
Det ljusa är mörkt och det mörka är ljust, men mittenfärgen är den samma. Hudtonen liksom. Den är vanlig hudtonsfärg. Och jeansfärg. Minns att jag drog ner nånting till opacity 70% och använde en gradient map, men seeeeen dåååå?
Kommentarer (3)
| Länk till inlägget | Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
| Länk till inlägget | Modell & Porträtt |
Stormen från Sahara
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-11 | 16:05:48
VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget |
Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.






















VÄDER
Minns ni urinvägsinfektionen? Jag berättade där att vid återbesöket så kom värsta stormen.Vi gick dit i den gassande värmen. Hela huden var smutsig av små små sandkorn. Värre blev det när vi kom till stranden såklart. Sanddynorna som ligger där syntes knappt av sanddimman. Och när vinbyarna räffade oss gjorde det ont. Piskande sand mot benen. Jag skydda de min stackars lilla älskling till kamera, men ville ju fånga spektaklet också.
Kommentarer (10)
| Länk till inlägget | Vardag |
Vårtecken
| Länk till inlägget | Vardag |
Vårtecken
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-09 | 08:17:53















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken. Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Djur & natur |
Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.















Olympus PEN E-P5 & vsco cam
Det där var en riktigt mysig dag! Jag och Rasmus tog med missolympus (kamerans nya namn) ut i skogen i jakt efter vårtecken.
Vi hade med oss kaffe men inga skedar. Det var bra ändå. Hittade en groda, en maskros, massvis med blåsippor och tillräckligt varmt väder för endast en tjocktröja.
Så kul att kunna föra över bilderna direkt till mobilen. Ska aldrig mer fota med mobilkameran. Sen att jag har överredigerat bilderna i vsco är en annan sak. Engångsföreteelse. Lovar inget men, engångsföreteelse. Det var ju så kul!!
För tillfället är jag så förkyld att jag inte pallar med mitt liv. Typ. Kryar på mig!
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget | Djur & natur | Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
| Länk till inlägget | Djur & natur | Vardag |
Växtlighet, promenader och en taggig infektion
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-05 | 08:17:00
Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget |
Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
















Mitt under allt det vackra pågick nånting mindre vackert
Visst ser det härligt ut? Visst ser det ut som om vi uppskattar varje sekund? Jag gjorde det inte. Jag ska berätta varför.
Innan resan
På pricken en vecka innan vi åkte började jag få ont i nedre magen. Jag tänkte att antingen så är det livmodern eller urinblåsan. Det gjorde inte ont när jag kissade men efteråt. Wow. Jag låg på golvet och grät tyst hemma hos Rasmus, ville inte störa, ville inte oroa. Jag berättade lite försiktigt för Rasmus att jag hade obehagskänslor långt efter att jag kissat och ont precis i slutet av toabesöket.
Jag gick på måndagen till vårdcentralen med mitt urin i en glasburk. Natten innan satt jag i den isolerade tvättstugan och ringde 1177. Klockan var över 2 och jag var trött. Jag fick vänta i en halvtimme innan en finlandssvensk kvinna trött pratade med mig. Då hade jag tagit reda på saker på internet (dumt, trodde liksom för en en stund att det var livmoderscancer) och förstått att det är urinblåsan eller urinröret. Det gör ont. Ont som fan. Det hade jag vetat hela helgen. Precis när blåsan tömde sig var det som om en taggtråd sakta slets ut ur mig.
På vårdcentralen träffade jag en gammal danskompis i receptionen, lustigt nog var det en lättnad. Det fanns någon där som jag visste vem det var. Pga tidigare fobier för allt som har med sjukhus att göra var jag livrädd, inte fobirädd, men livrädd. Alltså snäppet under.
Med ett fånigt icke äkta leende gick jag och satte mig på en stol med mitt kiss i väskan och leendet försvann sakta. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Som en ond obehaglig diffus känsla.
Jag fick lämna ifrån mig glasburken och efter en stund fick jag träffa en läkare med runda svarta glasögon. Han trodde att det kunde vara Uretrit, antingen bakteriell eller ... kronisk. Dö tänkte jag. Fan tänkte jag också. Jag vill inte mer låg som en tanke i bakhuvet hela tiden. Jag fick nån medicin utskrivet som skulle hålla eventuella bakterier på plats och inte sprida sig tills odligen blev klar.
Det blev inte bättre. Jag drack tranbärsjuice efter tranbärsjuice. Vattenglas efter vattenglas. Låg i badet och krystade ut kisset efter att det blivit värre när jag hade kissat.. För det var enda gången jag fick känna en halv sekund att lättnad. Men det gjorde också att jag började blöda.
Under resan
Dagarna gick och sen gick planet. Jag mådde bra den morgonen, mådde bra på planet, mådde hyffsat när jag la mig. På morgonen kunde jag inte äta frukost, jag följde inte ens med ner till restaurangen. Jag låg i badkaret och krystade och grät. Jag skickade sms efter sms till Rasmus som vid det laget började bli orolig på riktigt. "Ring vårdupplysningen nu, jag pratade med dem nyss och de vill prata med dig, det är bättre". Jag pratade länge och plötlsigt kom pappa in i badbyxorna. Såg frågande på mig. Jag hade berättat om den eventuella uretriten för famliljen och han visste att jag hade ont den morgonen.
Kvinnan jag pratade med lät nästan rädd, men bestämd. "Du måste åka till en klinik idag. Det kan sprida sig. Och vilken hemsk läkare som påstår att en så ung tjej har uretrit. Det är en hemsk sjukdom och den diagnosen ställer man inte efter tre dagar med symptom. Du har urinvägsinfektion!" Urinvägsinfektion, wow, här har jag gått och trott att det är kronsikt, jag har läst på som fan och så är det en infektion, som går att få bot på.
Det hade gått 8 dagar sen första symptomen så vi skulle inte få försäkringspengar för förstörd semester. Det hade gått en dag för mycket. EN. Men jag ville ha någon jag kunde förklara mina symptom för. Jag vill inte göra mitt yttersta för att förklara för en läkare som inte kunde engelska och sen skulle det bli fel och åka till ett stort sjukhus gjorde mig så rädd att jag höll på att börja gråta.
Vi hittade en klinik med en svensk kvinna som jobbade där som tolk för skandinaver. Jag fick göra ett urinprov. Fort gick det. Tusen frågor ställdes till mig. Och när färgerna på stickan som läkaren hade lagt över kissburken började komma fick jag först ett nickande svar till mina frågande blickar. Jag fick det läkaren sa där vid burken översatt: "Det är så oerhört infekterat. Det innehåller mycket blod och det måste ha gjort så ont för dig. Hur har du kunnat leva? Hur har du stått ut? En hel vecka med dessa smärtor, den här megainfektionen...". Jag bara stirrade. Megainfektion.
Smärtstillande och penicillin. 5 dagar. Inget bad i pool eller hav (funkar), inte gå till stranden (visst, okej), inga promenader längre än 5 kilometer (småpromenader gjorde inget), inte ha sex(ingen risk) och inte dricka alkohol (tråkigt med läsk och vatten men jag ska inte klaga). "Får jag sola?" Det fick jag, då var jag nöjd.
Det tog två dygn, sen var alla symptom borta. TVÅ JÄVLA YNKLIGA DYGN! Varför är sveriges vård så mesig? Varför ska jag få bakteriehämmande medicin som inte skulle få nåt att försvinna istället för riktig skit?
Tre dagar skulle man vänta från att man fått sina symptom stod det på 1177s hemsida om det var nåt med urinblåsan. Det kan ju gå över. JA MEN DET KAN OCKSÅ BLI VÄRRE!
Jag fick en duglig semester. Jag fick inte bada förrän sista dagen eller dricka vin eller gå härliga promenader, men jag fick min sol. Och jag blev av med skiten. Jag fick komma på återbesök samma dag som Sahara-stormen. Mer om den senare. Allt var borta. Ingen infektion kvar. YES!!!
Efter resan
När jag kom hem hade jag fått brev av läkaren på vårdcentralen.
"Hej, din odling visade att du har en infektion, jag har skrivit ut penicillin till dig som du kan hämta ut på apoteket."
Det brevet fick jag när jag kommit hem.
Hurra! för att det redan var borta. Tänk om jag varit tvungen att lida (för ja, jag led) i 2,5 vecka från första symptomdagen. Det hade ingen klarat med de smärtorna. Tacka vettja Gran Canaria -semestern!
Kommentarer (5)
| Länk till inlägget | Resa |
Selfie!
| Länk till inlägget | Resa |
Selfie!
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-04 | 08:01:49
Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.



Infekterade färger på hög nivå.
Glad påsk allihopa! Färgglada högtiden är kommen so to speak. Jag firar att våren är här, jag firar det nya och jag firar att det här årets vår-utlandsresa blev såå mycket bättre än förra. Då var jag i Thailand, blev rånad på hela min utrsutning. Ett år senare har jag en komplett utrustning igen, ny utrustning, ny glädje OCH gissa vad jag har sett? Knoppar som slagit ut!!! Waaah!
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget | Resa |
Att njuta av D-vitamin
| Länk till inlägget | Resa |
Att njuta av D-vitamin
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-03 | 12:44:00
Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.













Första och enda gången jag badade pga av penicillin (och kyylan)
Det är inte ofta jag printas på bild någonsin om jag inte tar bilden själv eller ber någon. Jag måste lära mig att be oftare. Om hjälp. För jag inser att jag saknar att se bilder på vad jag gör också. Förstå mig rätt, jag älskar att fota andra, för det är mina minnen från näthinnan och nej, jag är inte självgod. Alla människor vill väl ha semesterbilder där man själv är inkluderad som man kan kolla tillbaka på om 10 år?
På bild eller inte så levde vi i solen, vi kände av den hela tiden och det var bra för våra kroppar och själar känner jag. Vi behövde d-vitaminen. Tack pappa för resan! <3
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget | Resa |
När man bara ska testa skannern
| Länk till inlägget | Resa |
När man bara ska testa skannern
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-02 | 16:36:00
Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget |
Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.

Första skannerbilden
I julklapp fick jag en fotoskrivare med skanner i (finns bland listan bland utrustning). Skriva ut vanliga papper har jag gjort ett par gånger, men igårkväll skrev jag ut första fotot! Det var min mormors man som bad mig skriva ut en bild åt honom. Det blev så snyggt! Han ska få den när vi kommer dit, vi åker om 5 minuter, för lite påskmat hos mormor.
Sen ska jag skanna in ett par bilder någon dag och ville samma kväll se om det fungerade, man måste ju veta hur man ska göra.
Kommentarer (1)
| Länk till inlägget | Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
| Länk till inlägget | Självporträtt |
Vi behöver resa till värmen i min familj
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-02 | 11:05:00
Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!
Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.
Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...
Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget |
Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.



Flygplats, nattutsikt från flygplan (KOLLA MÅNEN), samma flygplats som första flyplats
Vilken lycka att få resa till solen. Med Storytel i öronen, för jag skojar inte, det var nästan det ända vi gjorde, vi lyssnde på böcker. Vi gjorde lite annat också, som att få känna på varma sandstormar från Sahara, besöka en klinik för mina smärtor, äta glass i stora lass, pepsi i ännu större lass. Ett photoshoot hade vi också. Badade i poolen två gånger. Havet noll. Alltså nånstans går gränsen för hur mycket kyla man bör utsätta sig för i bikini. Badtunna på Kungshol med Ägnö-gänget och sen rulla i snön är en sak. Men när vi snackar vanlig svensk sommarvärme så hoppar jag inte ner i nåt så kallt varje dag helt frivilligt. Eller vänta. Det gör jag varje dag på Ägnö.. Varför pratar jag om Ägnö, nej sluta. Vi har härliga Gran Canaria-bilder att se fram emot ju!!




Pappa gillar glass med kaffesmak, kaffe och typ konjak(?)
Äta. Lyssna på böcker. Äta. Lyssna på böcker. Duscha. Äta. Lyssna på böcker. SÅ flöt våra dagar för det mesta på. Vi hade all inclusive och drack alla måltidsdrycker i plastglas, blandade pizzabitar med pasta och chicken nuggets och broccoli utan att det var konstigt.


Psst. Madde! "What?"
Åh, så lätt jag blir uttråkad när jag ligger stilla. Speciellt när det är för varmt i solen och för kallt i poolen och jag svalkar mig i skuggan en stund. Då blir det tråkigt. Då fotar jag allt jag ser från solstolen.
Jag menar, då finns det ingen sol som gassar och säger: "ligg still och njut av mig". Naj, inte har jag då varit otrogen med solen under semestern. Men solen ger en njutning det måste ni hålla med om? Man njuter av solen... Liksom.
Impulsivitet-skriveriet tar över. Vi går vidare innan det blir alltför konstigt...



Promenad till närmaste shoppingcenter
Nåt måste man ju få med sig hem från semestern utan att det blir en souvenir eller nåt från Zara. Vi hittade en butik där de hade massvis med fina saker som jag och Madde ville ta med oss hem. Ja, i klädesväg alltså. Och shoppade gjode vi. Pappa tröttnade tillslut. Förståeligt. Sen beundrade vi solnedgången innan vi begav oss hem igen. Helt okej tillvaro ändå.
Kommentarer (7)
| Länk till inlägget | Resa |
Jag är klar!!
| Länk till inlägget | Resa |
Jag är klar!!
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.
Skrivet: 2015-04-02 | 02:00:42
Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!
Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
ARKIV
-
2017:
10
-
2016:
1
2
3
5
7
8
10
12
-
2015:
1
2
3
4
5
6
7
9
10
12
-
2014:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2013:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2012:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
-
2011:
6
7
8
9
10
11
12
LÄNKAR
ADD-blogg
Facebooksidan
Instagram
Portfolio
Bloglovin'
BLOGGPORTALER


-SNABBINFO-
Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.


Va konstigt det blir med inlägget som har samma gråa färg :D
Jag är helt okej klar. Klar till 100% blir jag aldrig. Men alltså, jag är ändå nöjd. Bort med det gamla och in med det nya. Nu är frågan om jag ska ha blogg.se;s mobilversion eller om jag ska hålla mig till min egna design. Klurigt. Jag har även skaffat PRO! Så no more reklamer så att säga. Det blir även en ny domän. Gossanfoto.se, men just nu har blogg.se fel med domänleverantören så vi får vänta lite till.
Gaaah! Lycklig!

Även här, samma gråa färg, woops!
Här är mina bloggfärger. Lätt att dra iväg eller bara ha några specifika färger. Jag hade bara lila och grått innan jag la in lite grönt. Det passade tyckte jag. Bort med det nyfödd-bajs-färgs-färgen jag hade innan och in med mer jag.
Jag är nästan rädd att fråga vad ni tycker. Men ni får tycka vad ni vill, såklart, jag har dock jobbat som ett djur och tänker lägga designen på hyllan ett tag. Nu är det foton som ska jobbas med. Wow.. Vilken lättnad!
Tack till Rasmus vän Arian som har hjälpt mig massor när jag har suttit och dragit mig i håret!! Guld värt!! :)
- 2017: 10
- 2016: 1 2 3 5 7 8 10 12
- 2015: 1 2 3 4 5 6 7 9 10 12
- 2014: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
- 2013: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
- 2012: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
- 2011: 6 7 8 9 10 11 12

Josefine Hellgren, 20 år.
Bor i Stockholm.
Fotograf.
Kontakt: [email protected]
Copyright © 2011-2015 Josefine Hellgren. All Rights Reserved.