Jag har aldrig i hela mitt liv saknat någon så mycket som jag saknade Rasmus när jag var i Thailand. Det var brutalt. Jag minns att jag hade Thailandsdygnsrytm och åkte hem till Rasmus medan han sov när jag var hemma i Sverige igen och han äntligen kommit hem från Gotland. Bästa känslan när man äntligen fick se honom. Jag typ hoppade på honom och han såg helt yrvaken ut. Fattade typ inte först vad som hände. Nu återspeglade vi den känslan. När jag fick se honom igen. Åh <3 Varför då inte spegla sig. Återspegla, fattar ni? :D Förstår ni att jag har världens bästa pojkvän som ställer upp på alla mina tokiga idéer som om det vore vardagsmat? Jag sa att han skulle ställa sig vid fönstret och spegla mina rörelser. Absolut liksom! Ni ska få se en rolig Gif sen på alla rörelser. ;) 

Alltså jag måste också påpeka att vi gjorde detta på nån minut. Stökig bild med för mycket som händer. Växterna och lampan till höger hade jag tagit bort. Jag hade sett till att taklampan inte kom med i bild. Jag hade nog tagit bort gardinerna också. När jag tänker efter så hade växten intill mig gått fetbort en annan dag. Och jag hade fanimej satt upp lakanet rejält mycket snyggare. Men helt ärligt så vill både jag och pojken min sova nu. Sådeså. 

 

 

Idag gjorde jag något dumt. Jag är så fruktansvärt envis ibland... Jag ska ta det från början!

Rasmus skulle åka hem för att repa och vi tog en promenad några busshållplatser i solskenet. Bussen kom och jag fortsatte promenaden ensam. 9% av batteriet på kameran hade jag. Det duger nog! Jag testade att fota lite stigar och i skuggor för att lära mig mer hur jag ska stå själv. Efter en stund hamnade jag vid spetsen av långsjön där det finns en bro. Precis innan där är det som ett litet träsk där det växer otroligt fina träd! Jag kikade in och undrade om det ens var möjligt att komma in där. 6% av batteriet på kameran. Såg nån liten ingång, åh så perfekt! Jag tog mig in genom den fuktiga marken. Det var som små öar med väldigt grunt vatten emellan. Jag SKA längst bort dit! Problemet var bara att till "ön" jag ville komma till var det aningens för långt för att kliva rakt över vattnet. Så ser jag en planka som ligger ner i vattnet men med ena änden upp till den ön jag vill komma till. Åhå! Där ställer jag mig! Dumt. Fruktansvärt idiotiskt. Plankan sjunker djupt. Jag sätter ner andra foten och sjunker till ena knät. Gyttja. Fint. Grunt var det inte längre. Jag kom över dit jag ville. Lika bra att ta av ballerinaskorna, de är ändå så äckliga nu. Det låg massa vass på marken och där trampade jag och skar upp ena tån. Mina fötter är inte hela längre (sommarfötter på ingång!) Jag hittade ett ställe att hänga kameran. 2% kvar på kameran. Neeej va hände?? Nåja. Jag klarar detta. Kameran hängde snyggt och stabilt som vanligt, men det stod lite för mycket torkad vass framför kameran som jag tog bort och gjorde till bukett. När jag drog bort vassen så skar jag mig igen. På fingret. Och där sved det vill jag lova! Även fast jacket i tån var brutalt mycket djupare...

Kameran var inställd på att vänta 20 sek för att sedan ta 9 bilder efter varandra med 3 sekunder mellan varje. Sedan var det bara att springa till trädet där jag satt fokus och posa lite. Fick halvt bada sedan och gå hela vägen hem i skvampiga skor. Mums. Nåja. Kameran klarade sig konstigt nog hela fotograferingen. För er som blev smånervösa av batteriinslaget. Den dog dock på skvampvägen hem.